Psyched

Gå från ensam galning till ledare

2010-03-05T12:14:00.002+01:00

Är du det ensamma weirdo:t? Knäppisen som folk skakar på huvudet åt när du kommer med dina idéer? Lyssna på det här inslaget:

Via HBR.

Tekniker för att härska eller bekräfta

2010-02-24T22:02:00.003+01:00

För några år sedan (faktiskt snart 10 år sedan - jisses vad tiden går) blev jag i ett offentligt forum anklagad för att använda mig av härskartekniker och vad den kommentaren satt i kan jag säga. Personen menade att jag hade ignorerat en fråga som en annan person ställt vid två - tre tillfällen medan jag inte hade greppat att frågan var riktad till mig. Knepig situation, speciellt eftersom detta var under mitt sista deltagande i det forat varvid jag liksom inte kunde gå tillbaka och ställa till rätta. I övrigt måste jag nog anse mig rätt förskonad från att ha stött på den sortens missgrepp.

Socialpsykologen och norskan Berit Ås definierade på 70-talet ett antal beteenden som folk (speciellt personer i högre statusskikt) ibland använder för att manipulera diskussionen till den egna fördelen. Hon blev själv utsatt för den sortens agerande under ett möte och bestämde sig för att dokumentera och utforska vad det var som hände egentligen. Hon landade i fem olika beteenden som förknippas med att manipulera till sig makt:

Osynliggörande - folk börjar pyssla med annat när du talar, eller tar över dina idéer och presenterar dem som sina egna
Förlöjligande - andra skojar om dig på ett sätt som inte är motiverat eller använder förlöjligande liknelser på ditt resonemang
Undanhållande av information - du blir inte inbjuden till möten eller får veta att beslut har fattats först när det är för sent att påverka
Dubbelbestraffning - you're damned if you do and damned if you don't. Om du tar för dig är du bossig och om du låter andra komma till tals är du en mes
Påförande av skuld/skam - att få någon att skämmas för det man har gjort eller sagt

Senare la andra forskare till ytterligare några tekniker:

Objektifiering - andra talar om din kropp eller ditt utseende
Våld eller hot om våld - hot om spö om du inte gör det ena eller undviker det andra

På det stora hela är det metoder för att manipulera som inte är ok, men det värsta med dessa tekniker är att jag skulle gissa att de i de allra flesta fall är relativt omedvetna hos de som använder dem. Säkerligen kan man inse att det, speciellt om man objektifierar eller hotar någon, inte är ok sätt att agera gentemot andra, men många av de övriga kan vara en aning lurigare.

Som ledare måste man vara mån om att granska sina handlingar och se till att underlätta för en öppen dialog i gruppen. Några råd för att minska förekomsten av härskartekniker finns i en artikel i tidningen Chef för några år sedan. Om du är chef så prova dessa på din grupp:

Tips & trix:

Synliggör dina medarbetare - låt dem bli synliga som individer
Underlätta konstruktiv kritik - säg ifrån om någon går till personangrepp
Skapa möjligheter att ses utanför arbetet
Ifrågasätt omotiverad kritik, oavsett om den riktas mot dig eller mot en medarbetare
Var en god förebild - använd din position till att visa vad som är ok och inte

Nätverkandets konst, eller: Hur kan jag hjälpa dig?

2010-02-19T22:22:00.002+01:00

På tal om att bygga det egna varumärket. Ibland händer det att studenter kontaktar mig för att de vill göra sin praktik på ett företag som vårt och av någon anledning har jag en stor soft spot för personer (vilket oftast är tjejer - kanske väljer de att kontakta mig för att jag är kvinna, ser hyfsat ung ut [åtminstone på vår konsultsida] och är seniorkonsult. Killarna kanske vänder sig till andra) som gör sig besväret att höra av sig och visa sitt intresse. Ibland blir mötet ett slags hövligt "tack, det var trevligt att träffas"-ögonblick. Ibland fångar personen jag träffar faktiskt mitt intresse och det blir ett samtal där olika perspektiv möts och jag själv kommer ihåg hur det var att vara student, att vilja något så mycket och att ha det liggande lite utanför ens räckvidd. Hur man fick sträcka och sträcka och sträcka sig för att försöka nå det där som man egentligen inte ens visste om man helt säkert ville ha.

Jag tycker i alla fall att det är viktigt att ta tiden att träffa sådana här personer. Att lyssna på vad de säger och kanske komma med något råd kring vad de kan göra om de vill uppnå sina mål. Inte för att jag nu är någon stor yrkesexpert, men jag har ändå varit i deras sits en gång (för läääänge sedan, not).

Vad som däremot förvånar mig är hur dåliga många är på att hålla kontakten. Nu kan det mycket väl vara så att jag helt enkelt är för ointressant för att ödsla tid på, eller att de hittar mer värdefulla kontakter elsewhere. Det är mycket möjligt. Men om det var jag skulle jag ändå lägga ner lite mer energi på en blivande branschkollega.

Och nu låter det som att jag skriver upp min egen betydelse här något rent enormt, vilket inte är vad jag försöker göra, utan mer reflektera över fenomenet nätverkande. Jag snubblade över en artikel på ämnet som jag tycker tar upp många av de saker jag själv brukar leva efter i mitt nätverkande. Här är några exempel:

Be nya bekantskaper berätta om problem de kan ha
Börja med att erbjuda din hjälp - på så vis bygger du relationen
Lev upp till förväntningarna - håll vad du lovar, agera på löften etc.
Fokusera på att bygga renommé
Hjälp till att låta andra lära känna dig - här är bloggar, Twitter och LinkedIn utmärkta redskap
Tänk på hur andra uppfattar dig och dina kontaktförsök - agera varsamt, läs av (ring efter kontorstid och lämna ett meddelande t.ex)
Se till att underhålla ditt nätverk

Att bygga det egna varumärket - Tips & Trix

2010-02-15T15:17:00.000+01:00

Ett företag kan ha tillgångar som är både materiella - dvs likvida medel, fastigheter etc - och immateriella - vilket innebär det värde som marknaden tillskriver företaget tack vare saker som patent, licensrättigheter och goodwill. Det sägs att om man vill öka sitt företags immateriella tillgångar så bör man följa ett antal "enkla" regler. Jag tänker att det egentligen inte borde skilja sig så mycket från hur man kan se på sig själv och sin egen karriär, dvs att bygga sitt eget varumärke.

Håll dina löften: leverera konsekventa och förutsägbara resultat. Oavsett om du har ett yrke där du mäts på ett väldigt konkret sätt eller ej, så gäller det att se till att vara förutsägbar, på ett positivt sätt. Det gör att andra kan lita på dig.
Artikulera en tydlig strategi - föreställ dig framtiden. Den som har en tydlig och uttalad strategi framstår som tydligare gentemot andra. Förutsägbarheten gör att det blir lättare att vända sig till dig.
Investera i kärnkompetenser. Du kanske inte själv kan besluta om vilka utvecklingsinsatser som du ska delta i, men om du hela tiden är tydlig med vad du vill ha, på vilka områden du vill stärka upp dina kompetenser och varför, så blir det lättare för din chef att ta ställning till om det är värt att satsa på.
Betona dina fördelar. På ett balanserat vis förstås. Var tydlig med vem du är och vad du kan.

Om kreativitet vore medfött kunde vi lika gärna bara lägga oss ner och sluta tänka

2010-02-12T16:45:00.000+01:00

Kreativitet är ju ett av mina favvo-områden. (Vad känns som) Jämt när jag utbildar får jag frågan om vad kreativitet egentligen är för något och hur man kan mäta kreativitet. I en studie vi gjorde av framgångsrika ledare inom detaljhandeln kunde man se att innovativ förmåga var något som särskilde dessa individer från regular joe of leadership, så viktigt är det.

Många gånger när man pratar med människor om kreativitet är det så lätt hänt att man halkar in i den där "men jag är inte en kreativ person, jag skulle inte hitta på något kreativt om så mitt liv hängde på det, det är bara sån jag är". Och sådan har forskningen på området länge sett ut också. Antingen har du generna eller så är du dömd till ett liv i innovationens skugga.

Faran med att betrakta kreativitet som något medfött i stället för en uppsättning förmågor som vi kan lära oss är att vi då slutar uppmuntra människor att öka sin kreativitet: har du inte konstnärlig talang från början är det ingen idé att du ger dig in på det fältet nu. Känns det igen, anyone?

Risken är då också att vi slutar försöka bli mer kreativa. Att vi upphör att se på oss själva som individer med förmågan att kunna vara kreativa. Och då stelnar vi. Med andra ord, se till att aktivera ditt multilaterala tänkande, sätt igång och rita eller bygg eller tänk! För det hjälper faktiskt.

Källa: http://news.psydir.com/Psychology-Articles/can-women-be-creative-scientists-the-dangers-of-testing-for-creative-ability/

Ledarskap av idag - Hybridteorierna

2010-02-09T17:29:00.000+01:00

Fina Psykologibloggen från vårt grannland Norge har ett brett utbud i sina artiklar och i en serie tittar de på teorier om ledarskap - givetvis intressant.

Jonas Vaag, som är bloggens grundare och innehavare av en master i psykologi, skrev sitt examensjobb om ledarskapsteorier och går i bloggen igenom dessa på ett omfattande, men intressant sätt i Ledarskapsserien.

I den sista posten om ledarskap har Vaag nått fram till den nya vågens forskning om ledarskap - Hybridteorierna (läs mer i inlägget Tron på en ingrediens X). I huvudsak handlar detta om det värdebaserade ledarskapet - att ledare av idag bör ha en förmåga att förmedla ytterligare en dimension av arbetet till de anställda. Känslan av att man tillhör någonting, att vara delaktig av ett system som är större än en själv.

Personligen förvånar det mig inte överhuvudtaget att vi går åt det här hållet. Förutom att det här var något som bekräftades i en studie som jag och mina kollegor genomförde inom svensk detaljhandel under 2009 så tycker jag mig även kunna ana att om man ska leda företag genom den i allt väsentligt snabbare förändringstakt som präglar arbetslivet av idag så behöver man kunna förmedla bilden av något stabilt, något oföränderligt, eller iaf mindre lättomkullkastat: ett värdesystem.

Det finns såklart verktyg för att undersöka ledares värdesystem, hur starka de är och vad de riktar in sig på. Ett är Motives, Values, Prefences Inventory och ett annat är Barrett's Cultural Transformation Tool. De är definitiv olika i sin utformning och sitt fokus, där det ena är självrapporterande och det andra är en peer review, men de skjuter båda in sig på just det här området - vilka värderingar bär vi runt på, och hur påverkar de vilken slags ledare jag blir?

Vill du peppa dina lågpresterare? Berätta hur kul ni har det

2010-02-07T22:17:00.003+01:00

David DiSalvo på Neuronarrative skrev härom veckan ett inlägg om prestation och eftersom jag är intresserad av ämnet så där rent generellt så måste jag bara länka till det.

Kortfattat så skriver DiSalvo (inspirerad av en studie i Journal of Personality and Social Psychology) att medan högpresterande individer går igång på uppdragets seriositet och att få höra hur pass kompetenta de själva är, så blir lågpresterare mer aktiva om uppdraget beskrivs som "kul".

Tyvärr kräver studien han länkar till ett APA-login (Amer. Psych. Ass.) och ett dylikt har jag icke. Det hade varit intressant att läsa mer om det.

Det jag undrar är om det verkligen är lågpresterare som tilltalas av det hedonistiska karaktären på en viss uppgift, eller om det är presterare-vilken-som-helst. Average Joe, liksom. Medelsvensson, om man så vill. För det vore ju väldigt mycket roligare (!) om man kunde motivera sina medarbetare enbart genom att framhäva just hur kul det kommer att bli att arbeta med uppgiften. Frågan är bara vad som händer om de upptäcker den bistra sanningen - att det inte alls är särskilt skoj, alltså - hur länge sitter effekten i? Tycker man att en uppgift blir roligare för att man har fått höra att den ska vara det, eller är det utsagan i sig som man "lever på"?

Sociala medier - kvinnornas nya maktmedel

2010-02-04T20:35:00.002+01:00

För några dagar sedan var det ett hallå om att de sociala medierna domineras av kvinnor. Jag hittade en rätt gammal artikel (från oktober förra året) i DNs nätversion som handlade just om det. Härom dagen var jag nämligen på Resumébar och lyssnade på Gudrun Schyman och Jessica Bjurström och då kom ämnet upp vid ett tillfälle.

Det är inte förvånande att det är på det sättet. Att kvinnor dominerar de sociala rummen i den digitala världen. Facebook och Twitter handlar, precis som Sofia Mirjamsdotter från SSBD påpekar i artikeln, ju om att samtala och nätverka, något som vi brudar är rätt bra på. Samtidigt som man kan göra det från the comfort of ens eget hem.

Vad jag hoppas på är att det här kommer att få en påverkan på hur beslut fattas och hur makten i samhället fördelas. Nätverkande har gått från exklusiva, på-rekommendation-enbart herrklubbar, till ett mer demokratiskt sätt att interagera - och där är det möjligt för oss att ta för oss.

Så använd möjligheterna. Se till att underhålla ditt nätverk och bygga viktiga relationer. När beslut fattas ska du redan ha varit där och sagt ditt. Det är det sociala medier är bra för.

Usla kvinnliga chefer lyfts fram av manliga kollegor

2010-01-09T22:55:00.003+01:00

Debaklet för ett tag sedan kring Gunilla Herlitz uttalande om Linda Leopolds dissning av Nobelcelebriteternas klänningar fick mig att börja fundera kring, inte Leopold och mode, utan ledarskap och kvinnor.

Jag är den första att hävda att förutom det fysiska så är det små skillnader mellan män och kvinnor och att dessa skillnader framförallt har låg bäring på vilken typ av ledarskap som det ena eller andra könet kommer att välja. Jag tror att det är större skillnad mellan individer.

När jag däremot satte mig att fundera över en så pass högt uppsatt chefs oförmåga att hantera "krissituationer" (även om DN-debaklet är den största stormen som vattenglaset någonsin har fått bära) och för mig själv reviderade vilka chefer jag har upplevt eller hört talas om som saknar filtret mellan tanke och handling och som dessutom har fantastiskt dåligt omdöme vad gäller hanteringen av kollegor och medarbetare, så landar jag tyvärr i att samtliga, förutom en person, är kvinnor.

Sjukt trist. Och det får mig att fundera över två saker:

Vad är det som gör att jag har kategoriserat enbart kvinnor som den här typen av ledare?
Hur kommer det sig att dessa impulsiva, socialt utmanade och kallhudade individer lyfts till ledande positioner?

En av mina vänner menar på att den här typen av kvinnor bärs fram av män som inte vill se kvinnor som hjälper kvinnor i högt uppsatta positioner. En annan tror sig förstå att det inte bara är kvinnor som har de här dragen, men att det är de som hängs ut när någonting väl går snett och inte deras manliga (lika korkade) kollegor. En tredje att män hotas av kompetenta kvinnor och därför hellre promotar idioter i befordringssituationer.

Det är uppenbart att den här typen av läggning skapar problem för många personer i chefens närhet. Det är också uppenbart att det är svårt att hantera den här typen av chefer för väldigt många. I stället för att fundera över huruvida det är kvinnor eller män som är överrepresenterade i denna kategori och varför, bör man kanske lägga sin energi på att bli bättre på att själv manövrera sin vardag runt dessa personer och kanske till på köpet hjälpa dem att se vad de gör som skapar problem.

Gå inte runt och irritera dig - ta ett lugnt och sansat samtal med personen ifråga. Försök förstå vad som får dem att reagera så impulsivt - det ger dig ett bättre utgångsläge att gå vidare med dem
När personen kommer till dig med sina klagomål, gräv efter det konkreta för att få dem att tänka efter (och dessutom underlätta för dig själv att förstå vad som gått snett)
Var tydlig med vad du accepterar och inte - gå inte på person utan på beteende
Om inte ett direkt samtal hjälper, ta upp det med din chef och be om input, men var tydlig med att detta är ett problem och ge konkreta exempel på varför
Kom med förslag på vad personen kan göra istället - vad skulle du vilja se för typ av beteende?
Följ upp med feedback om personen följer dina råd, om inte - var inte rädd för att upprepa dem

Att själv undersöka organisationens ledarskap

2009-12-26T12:55:00.000+01:00

Vad kan man göra om man behöver göra förändringar i det befintliga ledarskapet inom organisationen men man inte har intresse av eller förutsättningar för att ta in extern hjälp?

Utifrån vad jag har lärt mig om att arbeta med många olika typer av organisationer så kommer här ett par pointers:

Se till att förankra dina tankar och idéer hos företagets högsta ledning så tidigt som möjligt. Om du redan utgör högsta ledningen så se till att du identifierar viktiga ambassadörer på ett tidigt stadium. Få med dig hela ledningsgruppen på dina tankar.
Gör det tydligt och klart vilka inom organisationen som ska jobba med detta, avsätt tid och pengar för att få arbetet gjort i tillfredsställande omfattning. Ge tydliga mandat för dem att fatta självständiga beslut inom vissa ramar.
Samla ihop den information du har runt omkring dig och analysera den. Gör detta i tre steg:

Undersök vad som är målbilden för ert företag. Hur ser er strategi ut? Vad är det ni försöker uppnå? Tänk stort här - fastna inte i att detta skulle vara "enbart en HR-fråga", utan låt frågan om ledarskapet hamna där den ska - på en strategisk nivå.
Hur ser det ut idag på ledarskapsområdet? Vad säger medarbetarindex? Hur hög måluppfyllelse har ni på både kvantitativa och kvalitativa mål? Vad har de befintliga ledarna för potential att möta morgondagens krav? Skaffa dig de argument du behöver för att kunna driva frågan internt. Varför ska ni lägga tid och pengar på detta?
Hur skulle det behöva vara framgent för att ni ska kunna uppnå de övergripande mål som finns uppsatta? Identifiera, tillsammans med nyckelpersoner runt omkring dig, hur behovet ser ut för ert företag. Vilka är de största problemen? Vad är problemens effekt? Försök analysera vad de största bristerna inom företaget är.

Tänk hela steget ut: vad behöver ni göra för att komma tillrätta med problemen? Lämna inte frågan därhän när ni väl har konstaterat hur det står till. Att bara veta utan att göra något åt det är nästan värre än att inte veta alls.

Vad det sedan kan handla om för åtgärder, det tänkte jag komma in på om ett tag, med några tips om vilka områden man kan komma att behöva adressera när man har att göra med ett icke fungerande, eller åtminstone mindre optimalt fungerande, ledarskap.

Långsiktigt tänkande kräver koppling till strategier

2009-12-25T21:21:00.003+01:00

Det är väl knappast någon högoddsare att människor som tänker långsiktigt tenderar att göra val som är bättre för hälsan än deras mer kortsiktiga kollegor, vilket jag nyligen läste en artikel om. Skippar den allra fetaste julmaten, motionerar för att väga upp de onyttiga val man kan tänkas göra, undviker tobak och droger etc. Som sagt - det kommer väl inte som en chock.

Mer intressant var kanske att läsa om vad det får för konsekvenser om man vill försöka motivera kortsiktigt tänkande att vara mer måna om sin hälsa:

The way to encourage present-minded people to adopt positive behaviours is to
emphasize minimal investment now for a quick payoff in the near future, said
Daugherty, explaining it was rather like the fitness equipment ads that say if
you use this kit 20 minutes a day several times a week you will soon see the
results.

(Nu är det ju inte så att man kunde se att långsiktiga personer faktiskt hade bättre hälsa, utan bara att de tenderade att göra mer hälsosamma val. Även om man skulle kunna tänka sig att de två går hand i hand.)

Vad det däremot gör är att det får intressanta konsekvenser för hur man ska formulera sitt budskap om man har att göra med sådana som jag själv, som alltid har tänkt ut samtliga steg i konsekvenskedjan, från a till ö, eller sådana som en av mina finaste kollegor, som med en flexibelt positiv attityd ständigt överraskas av vilken väg saker och ting kan ta.

Rent generellt tror jag att de flesta människor är relativt kortsiktigt motiverade, och dessa fynd ger indikationer om att man bör hjälpa dem att se de kortsiktiga vinsterna med ett visst beteende (och nu tänker jag inte direkt på hälsa, utan snarare på andra typer av beslut som är mer arbetsrelaterade).

Det får med all säkerhet påverkan på hur känslig man som anställd är för huruvida det finns en tydlig vision och riktning inom företaget. En mer långsiktigt orienterad individ blir sannolikt mer motiverade av att känna en stark koppling till en tydlig strategi, medan en mer kortsiktigt inriktad person lägger mer vikt vid att känna att det finns en god grund i det operativa arbetet för beslut som fattas dagligen.

Vägen till karisma går genom dig själv

2009-12-23T20:18:00.003+01:00

När utomlands brukar jag förslösa dötiden på flygplatserna med att gå igenom boksortimentet och det jag köper då är nästan uteslutande managementlitteratur. Vet inte varför, men det är så det blir. Heathrow och JFK är favoritflygplatserna ur det perspektivet eftersom de har det bästa sortimentet. Jag har samlat på mig en ansenlig mängd böcker ur Harvard Business Review's serie Harvard Business Essentials, som brukar vara rätt lagom att hinna läsa över en weekend.

Det är lite konstigt att jag inte har tänkt på att HBR självklart har en (eller, faktiskt, flera) bloggar, men nu har jag äntligen lagt till dem i min reader.

Idag publicerade John Baldoni ett inlägg om ledarskap och vikten av självkännedom och det slår an lite till en undersökning som jag och mina kollegor arbetat på under våren och sommaren där vi tittade på ledarskap inom ett specifikt segment av marknaden.

Poängen i inlägget (som vi touchade i vår undersökning) är att en ledares självkänsla, respekt och ödmjukhet inför andra är nyckeln till att på ett karismatiskt sätt lyckas ena medarbetare runt en gemensam sak. Här är de tre frågor som Baldoni menar att alla ledare borde ställa sig i varje situation:

Vad mer behöver jag? Kan verka som en enkel fråga på vilken svaret alltid är "mer tid", men om man ständigt har för mycket att göra behöver man kanske göra mindre.
Vad borde jag göra istället? Genom att göra mindre kan man lära sig att delegera inte bara uppgifter, utan ansvar. Gå igenom och granska vad du och andra runt om dig gör. Kanske behöver ni fördela ansvaret annorlunda?
Hur tar jag emot feedback? Den dagen dina medarbetare slutar komma till dig med sina problem, det är den dagen du har slutat leda dem. För att kunna vara en effektiv ledare behöver du känna dig själv och en stor del av den självkännedomen kommer att behöva komma från andra. Om andra inte ger dig feedback - efterfråga den.

Själv tror jag att om man lyckas öppna sig själv så pass mycket att man inser att man kan göra fel, men att man ändå kan ha goda intentioner så har man vunnit mycket. Men det är inget som kommer att komma utan ansträngning, eftersom ledare samtidigt behöver ha en vilja att gå före och visa vägen, få andra att lyssna och kunna ställa krav.

Vad som måste till är en mycket fin balans mellan dominans och ödmjukhet. Att vilja påverka och att vilja lära sig.

Ett första steg på den vägen, som alla chefer borde göra minst en gång om året, är en 360-graders enkät. Där kan man tala om reality check. Men det viktigaste där är att man tar till sig det som framkommer ur enkäten och engagerar sig i att förändra det som eventuellt behöver skruvas på. Gärna tillsammans med en betydelsefull chef, mentor eller coach.

Personlighet och framgång i studier

2009-12-08T16:27:00.000+01:00

Sådant här tycker jag är intressant. Jag talar ofta om vad det är hos människan som skapar framgång. En slags biprodukt av mitt arbete.

Därför blir jag nyfiken när jag ser studier som den här: Personlighet förutsäger framgång vid läkarstudier .

Under de första åren av utbildningen, när fokus ligger på att lyckas på tentor, är det conscientiousness/målmedvetenhet som påverkar framgång mest. Där är höga nivåer av extraversion till och med negativt korrelerat med studieframgång. Förmodligen för att det tar bort fokus från att plugga.

Men ju längre man studerade, dvs ju högre årskurser man tittade på, desto större betydelse fick de interpersonella karaktärsdragen. Vilket också sammanfaller med att studenterna gör mer och mer praktik ju längre de studerar.

Men målmedvetenhet fortsatte ändå att vara betydelsefullt hela tiden.

Alltså - ju starkare målmedvetenhet, sympatiskhet och extraversion, desto högre betyg.

Liknande studier finns när det gäller ledarskap, och precis som att man drar slutsatsen att det är viktigt att leta på rätt sätt efter rätt egenskaper när det gäller sökanden till läkarutbildningar, så är det lika viktigt att använda rätt metoder för att undersöka relevanta egenskaper när man ska välja ledare. Choose wisely, helt enkelt.

Misslyckad kreatör? Gör åttor med ögonen och flytta utomlands

2009-12-07T16:25:00.001+01:00

När en av mina vänner fyllde år fick hon en BoxExperience av oss i present. En dag som gick under den något vaga benämningen "Färg och form ".

Övningarna inleddes med att vi stod i ring, gjorde rörelser och sa våra namn samt ritade åttor i luften med tummar och ögon.

Om jag säger att stämningen var något skeptisk i det läget så skulle jag inte överdriva.

Men - as it turns out - forskning visar att vissa ögonrörelser främjar kreativitet. Liksom tankar på kärlek (men inte sex). Och - som nyligen påvisats - att bo utomlands gör en mer kreativ . Det räcker dock tydligen inte med att ha rest mycket, utan den ökade kreativiteten tycks enbart vara kopplad till att ha haft en vardag i en annan kultur.

Det som gör att man blir mer kreativ av att bo utomlands är

att man får tillgång till fler idéer och nya företeelser
att man får fler perspektiv på problem - man inser att samma grundproblematik kan ta sig olika uttryck i olika kulturer

Men, viktigast av allt, i min bok:

Erfarenhet av andra kulturer kan öka den psykologiska mottagligheten för idéer från annorlunda håll, vilket gör det lättare att omedvetet omkombinera idéer och omforma koncept och därefter generera och integrera nya idéer, vilket är viktigt för den kreativa processen.

BoxExperience-grejen var hur corny som helst, men by God att det var roligt. Huruvida det var de kreativa processerna inom oss som fick sig en skjuts av ögonrörelserna, eller om det handlade om att göra något annorlunda och rätt fånigt, vilket gjorde att man släppte på kraven att skapa någonting av värde ska vi väl låta vara osagt, men funkade gjorde det.

Länktips: Towork

2009-12-03T19:21:00.000+01:00

Kort uppföljning till mingel-posten:

Bara för att det var så bra råd så vill jag även direktlänka till Toworks fina tips på hur man ska göra när man minglar.

Hisspresentation
Kroppspråk
Förbered mål
Kom tidigt
Börja snacka
Var öppensinnad och intresserad
Lär dig bryta upp
Dela med dig
Prata med nya
Bubbla inte bort kvällen
Följ upp!

Om att träffa nya människor i arrangerade situationer

2009-12-03T15:47:00.001+01:00

Ett av mina roligare, men ändå på något sätt skummare, mingel är ett som arrangerades av Shortcut när tidningen presenterade listan på årets uppstickare 2005. Det var för övrigt ett av mina första mingel sedan jag flyttade till Stockholm och sedan dess har jag väl blivit åtminstone marginellt bättre på att underhålla mina mingelkollegor.

2005 var för övrigt året jag träffade Bison-Fredrik första gången (via nämnda Shortcut). Då kände inte han och min vän Johanna varandra, men sedan dess har de blivit kontorsgrannar och bästisar.

Och nu är min fina Johanna nr 29 på Uppstickarlistan!

John (som för övrigt också känner både Johanna och Fredrik) på eminenta Psykologifabriken (sajten som vill ge psykologer rockstjärnestatus) bloggar om minglandets psykologi och ger tips på några begrepp att ha koll på om man vill bli en framgångsrik minglare. Läs!

Det jag själv har haft nytta av är att

tänka på rörelsen - att se minglandet som en ström som man får flyta med i och göra strandhugg
ha ett par standardfrågor som man kan utveckla frågor kring, gärna kopplat till eventet man är där för
ha en bra avslutningsfras: "det var trevligt att talas vid, vi kan väl talas vid igen vid ett annat tillfälle?", eller den fina: "har du träffat min kollega x?"

Ordning och reda - dagens tips!

2009-12-02T13:59:00.002+01:00

Efter en kortare frånvaro pga personliga skäl så kastar jag här in en liten passus.

Det här är bara så konstruktivt. AG Life Management . Det kunde lätt ha varit min verksamhetsidé. Strukturfascist som jag är.

Man lurar inte det undermedvetna

2009-11-23T16:22:00.000+01:00

För ett tag sedan (i juli närmare bestämt) köpte jag ett nummer av Wired och trots att det är sjukt tydligt noterade jag inte budskapet på omslaget förrän jag hade haft tidningen hemma ett par dagar.

Det är ju pinsamt tydligt att det på framsidan står "You will buy me", men vad som inte syns på den här bilden är att det med glansig text står skrivet över hela sidan: "WIRED WILL MAKE YOU SEXY POPULAR RICH SMART COOL". Det upptäckte jag inte förrän lååångt senare.

Subliminala budskap, vilket det numret handlade om, har något läskigt intressant över sig, tycker de flesta. Men tydligen är det så att vårt undermedvetna är lite smartare än vad man kanske tror. Vi är inte slavar under vad som presenteras oss, även om vi kommer att reagera på det.

Hur mycket energi vi kommer att lägga på det subliminala budskapet beror på hur mycket vi bedömer att vi får ut av att göra det. Och allt det sker helt utan medveten ansträngning. Smart!

Grattis alla psykologer (i Colombia)!

2009-11-22T18:01:00.002+01:00

Idag är nationella Psykologdagen i Colombia. Fastställd enligt lag och firas med konferenser och fester. Det du! Grattis Colombia!

Kreativitetsövning!

2009-11-17T17:39:00.000+01:00

Kreativitet behöver tränas då och då.

Uppgift:

Rita 20 cirklar på ett papper. Försök göra något av så många cirklar som möjligt
på under 7 minuter.

Första figuren: En smiley. Boring!! Sedan rasslade det på med en paj, ett cykelhjul, en glödande cigarett (där skedde det något, jag insåg att jag kunde rita i perspektiv, utanför cirkeln). Därefter dök ett gristryne, en cookie (inte en vanlig kaka), en ögonskugga (i svartvitt, blev lite konstigt), en kikare, en en-krona med kungens silhuett och en sådan där polett som man använder till kundvagnarna om man inte har några kronor.
Därefter blev det lite trögare: en mugg sedd uppifrån, en spermie (!), en ring, ett örhänge och en palett.
Slutligen blev det en A-brunn (locket alltså), en solros, en tennisboll (tråååk! nu var det riktigt svårt), en knapp och slutligen ett äpple.

Empati gör dig snabbare frisk

2009-11-16T17:08:00.000+01:00

Om man som psykolog tillhör den psykodynamiska traditionen (vilket jag till hälften gör genom min integrativa utbildning) är det inte direkt någon överraskning att relationen mellan den som behandlar och den som behandlas har en påverkan på hur framgångsrik behandlingen blir.

Vilket jag iofs inte tror att ens den mest hårdnackade KBT-terapeut skulle sätta emot. Inte om man har begripit att vi människor är sociala varelser i alla fall.

Därför kommer det inte direkt som en överraskning, utan snarare som en sjysst påminnelse skickad även i riktning mot läkarkollegiet att patienter med uppmärksamma, empatiska läkare snabbare blir friska .

Att man får samma typ av fynd när man pratar om relationen mellan chef och anställd är inte heller någon kioskvältare. Chefer med mer involverande och stödjande ledarskapsstil får mer engagerade och nöjda medarbetare.

Kontentan? Vi är sociala djur och suckers för visad förståelse och empati. En tämligen enkel väg att gå.

Opera-lovers, unite

2009-11-13T16:13:00.000+01:00

Under min utbildning minns jag att vi läste Durkheim och hans tes om att självmord är ett socialt fenomen som är över tid stabilt förekommande i varje givet samhälle. Det var rätt intressanta tankar han för fram.

Även andra, mer samtida forskare, har ägnat sig åt studiet av självmord. Bland annat har man konstaterat att en av de saker som är kopplade till förekomsten av självmord är musikpreferens. Men bara hos män.

I en rätt ny studie av Steven Stack på Wayne State University undersöktes acceptansen för självmord hos operafans, iom att självmord är ett rätt vanligt tema i många operor. Och si - visst var det så att det fanns en sådan koppling.

Följande tre faktorer är alltså de som är allra starkast kopplade till acceptans av självmord:

Religiositet - ju mer religiös, desto lägre acceptans för självmord
Utbildning - också negativt korrelerat
Operapreferens - positivt korrelerat med självmordsacceptans

Ja, det här var ju ett lite bisarrt ämne att ta upp, men resultaten var så märkliga att jag kunde inte låta bli.

Via Psydir

Läs! Outliers, av Malcolm Gladwell

2009-11-12T17:06:00.000+01:00

Malkie, Malkie, Malkie. Jag läste The Tipping Point för något år sedan och det är något oemotståndligt lättsmält över Gladwells prosa. Han förklarar ju saker så enkelt, så ... övertydligt.

Nu har jag tagit mig igenom Outliers, och jag är inte lika tolerant den här gången. Jag börjar kunna hans stil nu.

I Outliers argumenterar Gladwell för att anledningarna till att vissa människor blir framgångsrika är grovt missberäknade när vi enbart tittar på faktorer som hör den egna personen till. Han vill lägga en betydligt större del av ansvaret på andra faktorer: familjebakgrund, samhällskultur, lagar, till och med något så enkelt som indelningen av barn i olika årskurser.

Det är enkelt och tilltalande. Som Malkie själv skriver:

My wish with Outliers is that it makes us understand how much of a group project
success is. When outliers become outliers it is not just because of their own
efforts. It's because of the contributions of lots of different people and lots
of different circumstances— and that means that we, as a society, have more
control about who succeeds—and how many of us succeed—than we think. That's an amazingly hopeful and uplifting idea.

Och det är mitt största aber med den typ av litteratur som Gladwells böcker får representera. Det blir för mycket. För mycket "hamra in budskapet med silkesvantar". Kapa boken med minst 100 sidor och koncentrera budskapet. Det blir mindre underhållande, I'll give you that, men i min värld så vill jag ha tydlighet och konkretion. Maximera upplevelsen och minimera tiden. Iaf när det gäller den här sortens litteratur.

Eller så är jag bara lat.

Kill your darlings

2009-11-11T13:50:00.003+01:00

På 24 Direkt just nu så pratar Stefan Gunnarsson från Gestalthuset om vikten av feedback inom organisationer och som ett slags intro till det ämnet talar han om gruppers utveckling och FIRO.

På äkta konsultmanér vill han avliva myten om en populär klyscha: "Humankapitalet är företagets viktigaste resurs" är uppe på slaktarblocket den här gången. Stefan vill i stället införa följande tes: "Människors samarbete är företagets viktigaste resurs".

Jag förstår att han menar att det är inte individerna i sig som är avgörande för ett företags framgång, utan snarare deras förmåga att använda varandra på bästa möjliga sätt. Men han snävar in begreppet för mycket. Samarbete utan kompetens, utan riktning, utan någon form av koppling till individens egna förutsättningar eller företagets behov, är lika värdelöst som p1:an.

Feedbackkultur förresten. Känns jäkligt daterat. Vi måste ha något nytt där.

Framtidens sätt att samarbeta är kanske mer uppbyggt kring ett gemensamt ansvar där alla sköter sitt, med betoning på sköter. Det personliga ansvaret är kanske större, men också den personliga risken.

Kl. 23.30, den 9 november 1989

2009-11-09T20:38:00.000+01:00

För 20 år sedan föll muren. Halvt om halvt planerat, halvt om halvt en sjuk slump som förändrade historiebeskrivningen för alltid.

Jag antar att Günter Schabowski inte riktigt hade tänkt att dagen skulle sluta som den gjorde, eller att hans plats i historien skulle bli vad den blev, den där dagen 1989.

Möjligen hade man kunnat ha nytta av följande råd till ledare i kristider:

Förbered krisplaner i förväg (vem gör vad och när?)
Låt inga andra än medlemmar i krisgruppen uttala sig till media
Agera på en gång (media bygger bilden av vad som hänt inom bara ett par timmar efter det inträffade)
Ge korrekt information (lögner och hittepå avslöjas)
Tänk både långsiktigt och kortsiktigt - vilka konsekvenser får olika beslut?

Källa om krisplaner: 12manage.com

Utseendet avslöjar din personlighet

2009-11-09T18:30:00.000+01:00

Tydligen så ska man inte förkasta den där gamla klyschan om hur mycket första intrycket betyder. Forskare från Univ. of Texas har kollat upp hur bra vi är på att bedöma människors personlighet bara genom att kolla på fotografier. Metoden var den där gamla beprövade - jämför med peer reviews och resultat från personlighetstest - och det nästintill läskiga är till vilken utsträckning observatörerna hade rätt.

I 9 av 10 fall.

De 10 personlighetsdrag man undersökte var

extraversion
aggreeableness
conscientiousness
emotional stability
openness
likability
självkänsla
religiositet (personlighetsdrag? I think not. Red's anm.) och
politisk orientering (igen - personlighetsdrag? Kom igen nu)
ensamhet (alltså...)

Bara genom att kolla på bilder av människor kunde alltså observatörerna förutsäga individens karaktärsdrag. I 9 av 10 fall.

Kan vara bra att tänka på när man uppdaterar Facebook-bild nästa gång.

Kalla fakta om coaching

2009-11-05T19:44:00.000+01:00

Läser en artikel om värdet av att coacha ledare, skriven av Vernita Parker-Wilkins från Booz Allen Hamilton.

Även om artikeln och dess innehåll definitivt går att kritisera, gör hon några intressanta observationer, och sätter dessutom fingret på en sak som jag tycker att man alltid ställs inför både som konsult och som HR-specialist/-manager: hur fasen räknar man hem HR-insatser? Allt vi kan se är kostnader, antingen interna - i form av kostnader för utbildning och tidsåtgång för deltagande personal - eller externa - i form av ersättning för konsulttid och produkter.

Den studie som Booz Allen genomförde tillsammans med företaget MetrixGlobal visade att 58% av de undersökta ledarna upplevde att coachingen hade hjälpt dem att förbättra team-arbetet. 54% upplevde att teammedlemmarna var mer nöjda efter coachingen och ungefär en tredjedel av de deltagande cheferna sa att deras företag hade ökat både produktiviteten och kvaliteten i leveranserna samtidigt som de minskade personalomsättningen.

61% av cheferna angav att coachingen hade lett till ekonomisk vinning för organisationen.

Kan vara bra att komma ihåg ibland när ledningen kräver hårda fakta för "mjuka" frågor.

Läs! Nextopia av Micael Dahlén

2009-11-04T20:09:00.000+01:00

Ny kategori på Psyched: Läs! Handlar om böcker, förstås. Böcker som berör Human Capital Management, ledarskap i stort, arbetspsykologi, marknadsföring eller andra ämnen som undertecknad finner för gott att läsa, av en eller annan anledning.

Först ut är Micael Dahléns Nextopia - livet, lyckan och pengarna. Boken som blivit en parodi på sig själv genom sina exakta förutsägelser av var vi är på väg, eller vänta - var vi redan är. För i som-helst-världen så är vi aldrig närmare verkligheten än när vi ägnar oss åt att reflektera över framtiden.

I som-helst-världen är vi som mest lyckliga när vi fantiserar om vad som komma skall och ju mer vi fantiserar, desto mindre benägna är vi att faktiskt genomföra vad vi fantiserar kring. I som-helst-världen kan vi få vad som helst, när som helst och för vad som helst. Där är värdet av en vara eller en åsikt eller en individ alltid som störst strax innan det realiseras, för det väntar ju alltid något nytt, mer spännande, mer utmanande runt hörnet.

Ju mer vi kan få, desto mindre vill vi ha.

Dahléns tesers effekter på ledarskapet blir självklara. Om vi köper bilden av ett samhälle som aldrig är bättre än nästa grej, så säger det något om hur ledare behöver agera för att bibehålla ett intresse för det budskap man försöker förmedla, de beslut man måste implementera, de strategier man vill förankra.

Å andra sidan tyckte jag att boken var minst 70 sidor för lång. Min egen läggning till trots, genom att jag är en person som hela tiden vill utreda, utröna och klargöra, så kräver jag av andra att de är no-nonsense, no-bullshit, rakt på och konkreta. Ingen poäng i att upprepa saker in absurdum ur tusen olika vinklar. I get it.

Å tredje sidan så hör jag just nu klirret av glas som krossas i det berömda glashuset.

Genvägen till det perfekta minnet går genom näsan

2009-11-03T22:16:00.000+01:00

Just nu håller jag på med ungefär tusen projekt på en och samma gång. En del är hands-on, hårt, operativt arbete och annat är sådant där långsiktigt, "om jag gör det här nu så kan det bli positiva utfall av det om ett år"-arbete.

Alltid när jag har så där mycket att göra, i tillägg till att det har varit, minst sagt, rätt mycket nu ett tag, så får jag så enormt svårt att hålla ordning på saker och ting mentalt. Mitt huvud är gjort av teflon och för att någonting ska kunna kunna fastna krävs det dubbla lager av påminnelser - dels i outlook, dels i den synkade mobilen.

Så för mig låter det här som den ultimata gizmon: nässpray som förbättrar minnet!

Forskare har kunnat bevisa att interleukin-6 (IL-6), som är ett protein som produceras av vårt immunsystem, hjälper till att hålla kvar emotionella och procedurella minnen när det:

sprayas genom näsan
följs av en god natts REM-sömn

Så vad man behöver göra är alltså bara att jobba, spraya och sova. Kan det bli enklare? Och kan man göra nässpray mot migrän (vilket för övrigt ska fungera utmärkt) så varför inte mot minnesförlust också?

Via: Psydir

Hur fungerar det att binda sig i arbetslivet?

2009-10-30T18:27:00.000+01:00

Nuförtiden regerar alltmer flexibilitet inom arbetslivet. Vikariat, konsultjobb, uthyrningspersonal. Vem sitter snällt på en arbetsplats och väntar på en guldklocka nuförtiden? Det där kan man se inom privatlivet också. Vem vill binda sig till en person? Vi gifter oss allt senare, men inte blir det bättre förhållanden för det. Statistik visar att även om vi nu formaliserar vår committment genom äktenskap så är det hugget som stucket huruvida det blir ett bra förhållande. Skilsmässorna regnar fortfarande som spön i backen.

Mitt val av arbetsområde och arbetsplats är också ett committment. Jag har investerat tid och energi i något därför att jag upplever att det ger mig något. Men om inte ens våra mest högtidlighållna löften till varandra i form av t.ex. äktenskapet kan hållas, hur bra är vi på att hålla löften inom arbetslivet? Att verkligen binda oss till något? Kan vi ens göra det?

Men varför är det så?

Mel Schwartz på A Shift of Mind menar att problemet är att vi committar oss till ett resultat, men inte till processen som krävs för att vi ska uppnå målet. Bantning och viktnedgång. I say no more.

Många gånger möter man människor som har satt upp mål för sina karriärer, men som inte har en susning om hur de ska uppnås. Eller som inte ägnar det en tanke. Jag själv är väl ett lysande exempel på det. Dessvärre. Man är för upptagen för det. Samtidigt som det innebär att man hela tiden kommer att jaga ett ögonblick och inte ett tillstånd. För vad händer när jag har uppnått målet? Om det nu inte var resan som var målet.

Som Mel Schwartz uttrycker det:

The outcome is simply the byproduct of that flow of process. If we learn to
commit fully to the process then the outcomes will be what they should be. But,
if we commit merely to the outcome and ignore the process, we’ve sabotaged both.

Så sluta tänka i termer av mål och börja tänka process i stället.

Tips & Trix

Definiera det du vill åstadkomma
När vill du ha uppnått målet (kort eller lång sikt?)
Fundera över vad du behöver ha gjort för att du ska kunna uppnå målet inom den tiden
Planera resan; vilket är ditt första, andra och tredje steg?
Ha kul medan du färdas

En ren guldgruva, let me tell you

2009-10-29T22:36:00.003+01:00

Trots att internettet är formligen nerlusat av forum och bloggar och what not är det tyvärr ändå, eller kanske just på grund av, svårt att hitta fram till de verkliga guldkornen inom ledarskaps- och organisationsteori.

Men

Det här kan vara en hit. 12Manage.com . Ett community för människor intresserade av management-teorier. Och jag kan säga att här finns det ett rent och skärt överflöd.

Man delar in området i 12 olika grupper av ämnen:

Organisation & Förändring
Kommunikation & Färdigheter
Beslutsfattande & Värdering
Etik & Ansvar
Ekonomi & Investera
HRM
Kunskap
Ledarskap
Marknadsföring
Projektledning
Strategi
Supply chain

Inom varje artikel, som kan ses som en recension av varje teori, följer man ett mönster (sånt gillar jag, underlättar förståelse och ökar igenkänning)

Beskrivning
Historia
Formel (vilket är ett annat ord för en mega-kondensering av teorin)
Användningsområden
Process
Fördelar
Nackdelar
Villkor

PLUS
En guldgruva av teorier
Bra sökfunktioner
Loggar tidigare val
Ger interaktiva förslag på ny läsning
Bra forum-möjligheter

MINUS
Hittar ingenting om OBM
Information overload om man inte ser upp
Den sjukt tråkiga lay-outen: Hallå amerikansk hemsida från -97.

Tipstack till min formidabla chef.

Kommer du att läsa det här?

2009-10-28T23:20:00.006+01:00

I början av 90-talet visade marknadsföringsforskaren Vikki Morrison att något så enkelt som vanliga frågor förändrar människors beteende. Morrison konstaterade att bara genom att ställa frågor om människors inställning till bilförsäljning gjorde att man ökade sannolikheten för att de skulle köpa bilar.

Det vi pratar om här kallas "mere measurement effect".

För ledare kanske man skulle kunna tolka det som att om man vill att ens medarbetare ska genomföra det som de tar på sig att göra, så ska man ställa frågor kring huruvida de kommer att genomföra det.

Men så enkelt är det ju inte.

Det är inte frågorna i sig som orsakar effekten, utan aktiviteten att besvara dem. Kan vara viktigt att tänka på för att få rätt fokus. En annan issue är att den här metoden bara tycks funka på individer som redan från början har en högre motivationsgrad. Det är med andra ord inte säkert att frågestunder skulle funka på alla anställda.

Men det är ändå en intressant sak att reflektera över i sitt ledarskap. Hur mycket engagerar man de anställda i deras egen vardag? Hur ofta låter man dem stimuleras av att hitta något de brinner för?

Vad som sker är att man stimulerar individers attityder. Man väcker nyfikenheten kring något som redan är ett intresse och det i sig gör att det är mer sannolikt att individen sedan drar igång med aktiviteten man frågat kring. Och - man upplever sig själv ha kommit fram till aktiviteten.

Via: Ingenious Monkey

I klippet nedan ser man hur det går till när man ställer frågan om hur man gör för att leja en ninja till en ... ninja. Inte helt relaterat, men boy oh boy vad skoj!

När läste du något intressant om psykologi senast?

2009-10-28T23:04:00.003+01:00

Snart släpps första numret av Modern Psykologi , en tidning som enligt de som gör den ska handla om hur vi beter oss och varför, i en blandning som fokuserar på att vara underhållande, inspirerande och allmänbildande.

Gänget bakom Modern Psykologi är delar av de som gör den eminenta tidskriften Språk (bl.a. har man samma chefredaktör, Patrik Hadenius ) och det ska bli jäkligt kul att se vad man kommer att göra av vårt kära ämne.

Jag är ju egentligen mer fokuserad på den psykologi som rör arbetslivet, men dels hoppas jag på att även vi ska få hänga med på ett hörn, dels gissar jag att det kommer att finnas en hel del godbitar som ska kunna slinka ner även om det har ett annat perspektiv än OP.

Jodå, vi hatar dig verkligen

2009-10-27T22:05:00.002+01:00

Säljtävlingar kan vara roliga - speciellt om man går och vinner dem. I våras vann jag en resa till SIOP's konferens i New Orleans och SOM jag såg fram emot den resan! SIOP (Society for Industrial & Organizational Psychology) är liksom hur stort som helst om man är lagd åt mitt håll. Nu blev det inte att jag kunde åka vilket känns sjukt trist, men jag skulle ändå aldrig ha valt att åka i det läget som jag hamnade.

Då är det ju bra att det finns en möjlighet att hänga med i vad som händer inom SIOP genom deras blogg : The SIOP Exchange. I gårdagens bloggning fick vi veta varför ditt team hatar dig , de säger det bara inte rakt ut.

I sammanfattning:

Du prioriterar inte
Du behandlar dina medarbetare som medarbetare
Du backar inte upp dem
Du säger åt dem att balansera jobb och privatliv men är ett uselt exempel själv
Du slappnar aldrig av
Du detaljstyr
Du smörar
Du behandlar dem som svamp
Du kavlar aldrig upp ärmarna
Du kan aldrig bestämma dig

Kvinnors och mäns hjärnor är olika från födseln

2009-10-27T19:01:00.000+01:00

Jag är inte en person som favoriserar ett sätt att se på mänskligheten där man delar in människor i bekväma kategorier. Jag tror att det finns ett större värde i att alltid utgå från den individ man möter, här och nu. Utan förutfattade meningar. Härom dagen satt jag på tunnelbanan och hörde mamman bredvid mig säga till sin son när han blev rädd för att tåget stannade till i en tunnel att "Du är ju pojke. Pojkar blir inte rädda, det är bara flickor som blir rädda." Och jag får fysiskt bita mig själv i läppen för att inte kliva över gränsen, lägga mig i och tillrättavisa henne. För nej, det är inte bara flickor som blir rädda.

Därför är jag alltid skeptisk när jag läser något sådant här. Rädd för att resultatet ska bli ännu mer snedvridna fördomar om manligt och kvinnligt.

Samtidigt är det såklart så att det finns skillnader mellan män och kvinnor, givetvis. Och frågan om hur mycket av dessa skillnader som finns redan när vi föds är såklart också intressant. Som artikelförfattarna skriver så kan den här upptäckten leda till bättre behandling av olika typer av sjukdomar som drabbar män och kvinnor olika och det kan aldrig vara negativt.

Power At Work Has Payoffs, But Not For Health

2009-10-26T20:24:00.001+01:00

Att ha rätten att påverka och bestämma i sitt arbete har inom forskningen enligt t.ex. Robert Karasek (krav-kontroll-stöd teorin) länge ansetts vara en av grundstenarna till förbättrad personlig hälsa och minskning av den arbetsrelaterade stressen. Det finns många faktorer som påverkar hur pass stressad man upplever sig vara och vilken påfrestning - mental, såväl som fysisk - man upplever. Stress påverkas av saker som:

Make/maka/partners död
Skilsmässa
Separation från partner
Närståendes död
Pensionering
Avskedande
Stora förändring i ens finansiella status

(faktorer tagna från Holmes-Rahe Stress scale )

Något som hittills har setts som lite märkligt är chefsskapets påverkan på hälsan. Att vara chef eller på annat sätt ha någon form av auktoritet i sitt arbete har setts som något som borde påverka hälsan positivt, genom en högre grad av kontroll, högre lön, mer intressanta arbetsuppgifter etc. Samtidigt har man sett att så inte tycks vara fallet.

Sociologiprofessorn Scott Schieman (förvånansvärt fräsch snubbe som dessvärre tycks blanda in religion i sin forskning och sådant gör mig alltid skeptisk) och doktoranden Sarah Reid från University of Toronto har i sin forskning konstaterat att det tycks som att de negativa effekterna av ledarskapet tar ut de positiva.

Framförallt rör det att chefer tycks, oftare än andra anställda, vara involverade i konflikter samt att de oftare har problem med att balansera privatliv och arbete.

Så med andra ord - kan man hantera de sakerna så har man en mycket god chans att må riktigt bra. Om man nu ska ha en positiv approach, och det ska man väl.

Jag kan styra hur nöjd du är med dig själv

2009-10-25T21:14:00.000+01:00

Är du överbetald? Då är chansen större för att du får en lägre självkänsla om andra dissar dig för det.
I en studie av två holländska forskare undersöktes huruvida andras känslor påverkar den egna självkänslan när man är överbetald. Det visar sig att man har en högre självkänsla när andra uttrycker glädje än när de uttrycker besvikelse över ens lön. Det visade sig också att detta samband bara uppträder hos individer med lågt behov av struktur.

Artikeln i sin helhet är inte tillgänglig annat än om man betalar för den vilket är synd, för det hade varit intressant att läsa mer om hur man kopplade självkänsla och struktur till andras känslor utifrån vilken lön man har.

Nu har jag aldrig varit överbetald, jag har snarare en lön som är helt ok i förhållande till min erfarenhet och kompetens, men om det är något jag kan tänka mig påverkar ens egen självkänsla när det kommer till hur mycket man är värd som yrkesperson så skulle det vara en kombination av emotionell stabilitet och målmedvetenhet.

Chefer som är stabila och målmedvetna och med andra ord ligger högt på skalorna emotionell stabilitet och conscientiousness i femfaktormodellen, kommer sannolikt att styras utifrån sin egen kompass. En person som ligger lågt på denna skala kommer sannolikt att vara mer påverkbar av influenser utifrån, t.ex. genom andras åsikter.

Vet man med sig att man är lite känslig för andras åsikter kan det med andra ord finnas en poäng i att inte diskutera exakta siffror i en lönediskussion. Ananrs kan man hamna i situationen att andras reaktioner styr ens egen uppfattning om hur mycket man är värd. Inför lönesamtalet så är det läpplås på med andra ord.

Via http://twenty2five.blogspot.com/

Mobbande chefer, revisited

2009-10-24T19:59:00.001+02:00

Det fortsätter att storma kring Nathaniel Fast och Serena Chen's forskning kring mobbande chefer . På senaste tid har det twittrats en hel del om tidningen New Scientist's artikel som hävdar att "din mobbande chef är faktiskt en idiot".

Vad som tycks ha gått artikelförfattaren förbi så smått är att det inte är den faktiska inkompetensen, utan just självuppfattningen om ens egen kompetens som är avgörande för hur väl en person i en maktposition klarar att hantera motgångar och ifrågasättanden. Något som inte kommer som någon överraskning direkt, för den som arbetar med ledarskap och ledarskapsprofileringar.

Att just emotionell stabilitet (Neuroticism, på engelska), en av faktorerna i femfaktormodellen (Big Five) är viktigt för arbetsprestationen som ledare kommer inte direkt som någon överraskning. Varje gång vi gör en undersökning av ledarskap ramlar man in på att höga värden på den variabeln tycks vara något av en hygienfaktor. Att vara stabil. balanserad, stresstålig.

Jag tror att det ger mycket av grunden i att vara ledare, även om det finns många andra faktorer som behöver vara närvarande för att man ska vara framgångsrik som ledare. Och det är också min erfarenhet av att ha träffat hundra och åter hundratals chefer inom svenskt näringsliv. Det låter enkelt, men kan samtidigt vara det svåraste av allt - att hålla ihop under press.

Tack och lov finns det saker man kan göra för att jobba med sig själv på det här området, även om det nog är en av de svåraste sakerna man kan försöka "förändra" med sig själv.

Tips & Trix

Definiera vilka situationer i arbetet det är som stressar dig - Vad har dessa situationer gemensamt? Identifiera hur du reagerar i dessa situationer

Arbeta aktivt med att hitta alternativa handlingssätt i dessa situationer

Ta hjälp av en professionell coach med psykologlegitimation i grunden

Men som sagt - det är lättare sagt än gjort.

Regler gör dig kreativ

2009-10-23T19:57:00.000+02:00

I mitt senaste utvecklingssamtal konstaterade jag, än en gång, att jag är alldeles för mycket av en generalist. Jag läste Malcolm Gladwell's Outliers för ett tag sedan och även om Gladwell är lite väl mycket populist för min smak så fastnade verkligen hans tio-års-teori. Att om du gör någonting under en väldigt lång tid så kommer du till slut att inte bara bli bra, utan riktigt jäkla bra. Ett geni på ditt område. Jag önskar mig dit och konstaterar att det finns vissa saker jag ligger närmare och vissa jag inte ens kommer att hinna bli nybörjare i.

I utvecklingssamtalet diskuterade vi framtida utbildning och vad jag kan tänkas vilja satsa på under det kommande året och jag hade ärligt talat oerhört svårt att kräma fram något av substans. Jag kände mig fantastiskt o-kreativ. Och det är något jag har pratat med min chef om tidigare. Kreativitet. Både jag och han fascineras av begreppet.

Många gånger tänker man att kreativitet är något som är nästintill konstnärligt - något givet av guds nåde, som bara finns där. Men mycket talar för att kreativitet inte frodas under alltför oklara förhållanden.

För att vara verkligt stark behöver kreativiteten riktas, styras. Man behöver tänka innanför ramarna. Som Mikael Dahlén i boken Boxen . Vägen till det verkligt innovativa är att styra upp det man vill vara kreativ kring. Min plan nu är alltså att hitta ett ämne att satsa på, minska antalet fria variabler och rama in vad jag vill åstakomma. Ge mig sedan 10 år och då kan ni räkna med en ny expert.

Via Psydir.

Osäkra chefer blir mobbare

2009-10-22T18:56:00.000+02:00

En av de chefer jag träffar i mitt arbete är egentligen ett rätt klassiskt fall för en typisk mobbare: hon är snabb, impulsiv, utåtriktad och säger saker precis som de landar i hennes hjärna, uppmärksamhetsnarkoman och dessutom inte överdrivet stabil.

Det finns historier om henne, om hur hon har gått på andra och blåst mittbena på dem över, vad andra har uppfattat som, småsaker. Som t.ex gången när hon upptäckte att administratören missat att göra ett utskick, vilket orsakade ett 5-minuters utbrott med den påföljande kommentaren: "vad skönt att vi har rett ut det här". "Vadå rett ut??" - menade min kollega, administratören. "Du har skrikit på mig i fem minuter och jag har inte fått en syl i vädret".

Chefen är emellertid medveten om den här tendensen, men säger sig inte kunna hindra den. Den kommer när som helst, i olika situationer, närhelst man minst anar det. Hon vet om att hon har det här problemet, för hon ser det som ett problem, men hon är inte helt på det klara med vad det är som orsakar det. Och hon är inte ensam om sitt problem. Enligt färsk forskning från UC Berkeley har en tredjedel av alla yrkesarbetande amerikaner varit med om att chefen har skällt ut dem, förolämpat dem eller saboterat för dem. I Sverige 2007 var motsvarande siffra betydligt lägre, ca 8 procent.

Orsaken, enligt studierna, är osäkerhet på sin egen kompetens. Osäkra chefer är de värsta mobbarna. Men - det är inte inkompetensen i sig som är problet, utan snarare kombinationen av att ha ett väldigt stort ansvar och en gnagande känsla av att man inte riktigt är rätt person för jobbet. I slutändan handlar det om självkänsla.

Tips & trix

Vad gör man då, om man befinner sig i en situation där man helst av allt bara vill sopa på sin medarbetare för att man känner sig ifrågasatt?

Tänk på en situation som du har bemästrat ordentligt tidigare.
Framkalla känslan du upplevde då - vad du tänkte, hur det kändes, vad du gjorde och vad du fick för respons.

På det viset är det betydligt mindre risk för att du halkar dit och klämmer till med några tjuvnyp.

Tvångssyndrom och Tourettes kan komma att diagnosticeras bort

2009-10-21T19:53:00.000+02:00

För några år sedan såg jag ett program på TV, det kan ha varit Renée Nyberg som ledde det, eller Agneta Sjödin eller någon annan av de där som ser likadana ut. Programmet handlade om att leva med tvångssyndrom och skådespelaren och regissören Eric Donell deltog och berättade om den sjukdom han levt med under decennier, vilken är Tourettes syndrom.

Ryckningar i ansiktet är inte riktigt vad man bör ha som skådespelare. Inte heller ryckningar i andra delar av kroppen, såsom armar och ben. Men Eric hade ett system för att hantera det. Skakningarna tillät han förekomma i de delar som inte syntes i kameran.

Jag kan inte ens föreställa mig vad det skulle innebära att tvingas leva med den sortens sjukdom, och jag kan tänka mig att även om man lär sig acceptera allt, eller åtminstone det mesta som livet serverar en, så är det få personer som skulle välja att ha den faktorn i sitt liv. Därför kan nya forskningsrön inom området ge lite hopp om att nästa generation kanske kan slippa undan, åtminstone delvis.

Tydligen har man hittat ett samband mellan halsflussbakterier och tvångssyndrom samt Tourettes hos barn. I laboratoriestudier har man kunnat konstatera att en felaktig respons från immunförsvaret hos möss på bakterierna som orsakar halsfluss tycks leda till att mössen senare utvecklar tvångssyndrom och Tourettes (ofrivilliga "tics").

Vi pratar alltså här om en helt vanlig halsinfektion som kan leda till psykisk barnsjukdom. Vet man vad som orsakar sjukdomen kan man också ha hopp om att hitta sätt att diagnosticera individer som ligger i riskzonen för att få den sortens immunförsvarsreaktion som kan leda till tvångssyndrom och Tourettes. Det låter bra, om du frågar mig.

Baktaktande

2009-10-20T19:51:00.000+02:00

Jag träffade en sådan inspirerande människa igår. En sådan där som jag skulle önska att jag var, iaf mer av om inte helt, men aldrig skulle orka med i längden. Sprakande av idéer, färggnistrig, öppen för varje skiftning i luften.

Frågetecknen man hade kring personen var huruvida det var arbete för områdets skull eller för sin egen och svaret var att de två var tätt omslingrade.

Sprakande kreativitet är en tveksam sak. Eller tveeggad. Och beundransvärd. För de som har den, kan den lika gärna utgöra korset på ryggen när den blir ett måste och för den som står utan kan man ibland nästan inte andas på grund av sin egen bisarra tråkighet. Samtidigt som man måste le lite överseende åt den ständigt uppeggade, med näsan i de egna affärerna upptagna megakreatören som aldrig släpper tanken på att vara u.n.i.k.

Min kreativitet går mest i baktakt.

En stor del av min ovilja mot Kreatören drivs självklart av en god dos avund, medan en annan del faktiskt bara inte orkar med självgodheten. Den där pompösa uppfattningen om den egna förträffligheten. Pretentioner.

Och så beundransvärt. Tänk att våga tycka att det man gör är så jävla bra att man bara måste visa upp det för andra. Att känna att det är värt någonting. Som mamma gjorde. Det ska jag göra någon gång.

Tidig TV

2009-09-19T19:48:00.001+02:00

Tidigare gick CEO Exchange på tv8, på söndagmorgnar. Jag gillar att få krypa in i huvudet på framgångsrika företagsledare och höra om deras ledarskapsfilosofier. Varje gång jag tittar på programmet slås jag av hur mycket av deras budskap som fokuserar på frågor kring hanteringen av företagens anställda, både chefer och medarbetare.

Idag intervjuades Patricia Woerts, VD på Archer Daniels Midland (stor amerikans bränsleproducent) och Robert Lane, VD på Deere & Co (John Deere, traktorer) om bland annat deras syn på etiskt och ekologiskt hållbart företagande, och om hur det är att komma in som ledare för ett multinationellt företag som omsätter miljarder.

Lane, som leder ett traditionstyngt och i grunden familjebaserat företag, nämnde att han kritiserats för sitt uttalande om att de inte är en familj utan ett team, och att den som inte drar sitt strå till stacken måste lämna teamet. En hälsosam inställning, om du frågar mig. Det, tillsammans med kontinuerlig utveckling och nyinlärning, blir ett gott motgift mot stagnation och alltför stark traditionalism.

Om Psyched

2009-09-18T21:46:00.001+02:00

Psyched

Psyche: In ancient Greek myth, 'Psyche' was the symbol of the human soul or spirit. Psyched: Am. slang. Very excited and ready to go; in high spirits.

Psyched skrivs av Britta som är, tja... drygt 30 år, legitimerad psykolog och seniorkonsult på ett företag som arbetar med att höja effektiviteten hos våra kunder genom att jobba med deras ledarskap.

Om du frågar mig är HR en strategisk fråga och ledarskapet är något som hör hemma i ledningsrummet. För övrigt finner ni mig på konserter där jag lyssnar på band som ingen i min yrkesmässiga omgivning har hört talas om, på museum eller nere i vårt bibliotek i källaren. Och så gillar jag porslinsfigurer. Och kreativitet.

Disclaimer: De åsikter som uttrycks på denna blogg är mina egna och representerar inte på något sätt min arbetsgivares åsikter. Psyched tar ej ansvar för innehållet på andra webbplatser eller källor som länkas till/från denna blogg.