Usla kvinnliga chefer lyfts fram av manliga kollegor

Debaklet för ett tag sedan kring Gunilla Herlitz uttalande om Linda Leopolds dissning av Nobelcelebriteternas klänningar fick mig att börja fundera kring, inte Leopold och mode, utan ledarskap och kvinnor.

Jag är den första att hävda att förutom det fysiska så är det små skillnader mellan män och kvinnor och att dessa skillnader framförallt har låg bäring på vilken typ av ledarskap som det ena eller andra könet kommer att välja. Jag tror att det är större skillnad mellan individer.

När jag däremot satte mig att fundera över en så pass högt uppsatt chefs oförmåga att hantera "krissituationer" (även om DN-debaklet är den största stormen som vattenglaset någonsin har fått bära) och för mig själv reviderade vilka chefer jag har upplevt eller hört talas om som saknar filtret mellan tanke och handling och som dessutom har fantastiskt dåligt omdöme vad gäller hanteringen av kollegor och medarbetare, så landar jag tyvärr i att samtliga, förutom en person, är kvinnor.

Sjukt trist. Och det får mig att fundera över två saker:

1. Vad är det som gör att jag har kategoriserat enbart kvinnor som den här typen av ledare?
2. Hur kommer det sig att dessa impulsiva, socialt utmanade och kallhudade individer lyfts till ledande positioner?

En av mina vänner menar på att den här typen av kvinnor bärs fram av män som inte vill se kvinnor som hjälper kvinnor i högt uppsatta positioner. En annan tror sig förstå att det inte bara är kvinnor som har de här dragen, men att det är de som hängs ut när någonting väl går snett och inte deras manliga (lika korkade) kollegor. En tredje att män hotas av kompetenta kvinnor och därför hellre promotar idioter i befordringssituationer.

Det är uppenbart att den här typen av läggning skapar problem för många personer i chefens närhet. Det är också uppenbart att det är svårt att hantera den här typen av chefer för väldigt många. I stället för att fundera över huruvida det är kvinnor eller män som är överrepresenterade i denna kategori och varför, bör man kanske lägga sin energi på att bli bättre på att själv manövrera sin vardag runt dessa personer och kanske till på köpet hjälpa dem att se vad de gör som skapar problem.

• Gå inte runt och irritera dig - ta ett lugnt och sansat samtal med personen ifråga. Försök förstå vad som får dem att reagera så impulsivt - det ger dig ett bättre utgångsläge att gå vidare med dem
• När personen kommer till dig med sina klagomål, gräv efter det konkreta för att få dem att tänka efter (och dessutom underlätta för dig själv att förstå vad som gått snett)
• Var tydlig med vad du accepterar och inte - gå inte på person utan på beteende
• Om inte ett direkt samtal hjälper, ta upp det med din chef och be om input, men var tydlig med att detta är ett problem och ge konkreta exempel på varför
• Kom med förslag på vad personen kan göra istället - vad skulle du vilja se för typ av beteende?
• Följ upp med feedback om personen följer dina råd, om inte - var inte rädd för att upprepa dem