Power At Work Has Payoffs, But Not For Health

Att ha rätten att påverka och bestämma i sitt arbete har inom forskningen enligt t.ex. Robert Karasek (krav-kontroll-stöd teorin) länge ansetts vara en av grundstenarna till förbättrad personlig hälsa och minskning av den arbetsrelaterade stressen. Det finns många faktorer som påverkar hur pass stressad man upplever sig vara och vilken påfrestning - mental, såväl som fysisk - man upplever. Stress påverkas av saker som:

• Make/maka/partners död
• Skilsmässa
• Separation från partner
• Närståendes död
• Pensionering
• Avskedande
• Stora förändring i ens finansiella status

(faktorer tagna från Holmes-Rahe Stress scale )

Något som hittills har setts som lite märkligt är chefsskapets påverkan på hälsan. Att vara chef eller på annat sätt ha någon form av auktoritet i sitt arbete har setts som något som borde påverka hälsan positivt, genom en högre grad av kontroll, högre lön, mer intressanta arbetsuppgifter etc. Samtidigt har man sett att så inte tycks vara fallet.

Sociologiprofessorn Scott Schieman (förvånansvärt fräsch snubbe som dessvärre tycks blanda in religion i sin forskning och sådant gör mig alltid skeptisk) och doktoranden Sarah Reid från University of Toronto har i sin forskning konstaterat att det tycks som att de negativa effekterna av ledarskapet tar ut de positiva.

Framförallt rör det att chefer tycks, oftare än andra anställda, vara involverade i konflikter samt att de oftare har problem med att balansera privatliv och arbete.

Så med andra ord - kan man hantera de sakerna så har man en mycket god chans att må riktigt bra. Om man nu ska ha en positiv approach, och det ska man väl.